Hejdå hemsidan

Hej alla

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit här på väldigt länge. Jag har helt enkelt inte riktigt haft någon lust till det. Trots min upptrappning av jobb och min nedtrappning av träning har jag ändå lyckats vara i mycket bättre form än ifjol och jag kommer verkligen fortsätta springa stora tävlingar och stafetter, men jag känner inte att jag har lika mycket intressant att förmedla längre (500 meter från att vinna 10-mila är tydligen inte nog intressant haha). Därför väljer jag att säga hejdå till min hemsida.

Jag sitter också som bäst och fnular på vilket företag jag ska skicka in en beställning om att göra min blogg till bok, för jag vill kunna spara mina minnen i bokform i alla fall. (Nu kanske ni tänker att jag har fått storhetsvansinne och ska trycka upp min blogg till böcker för försäljning, ni har fel:))

Jag vill i alla fall rikta ett stort tack till alla som har hjälpt mig på vägen i mitt idrottsliv och som fortsätter att göra det. Bara för att min hemsida försvinner betyder det inte att jag som idrottare gör det. Hoppas vi ses i skogen i sommar!

/Josefine

Vad är det jag känner, medvind???

Jag har medvetet hållit mig ifrån att skriva här på väldigt länge, sedan Jukola i somras faktiskt. Anledningen har egentligen varit att jag inte vill tråka ut er med misär (förutom vårt bröllop då som var allt annat är miserabelt:)) Det känns liksom lite tjatig att hela tiden skriva om hur tungt det känns och att kroppen inte vill. Därför kanske det är dags att skriva några rader nu när kroppen har börjat svara igen (det tog bara drygt ett år)…

Först, lite bilder från vår stora dag, jag tror att de säger det mesta om hur bra vi hade det…

web-josefine-och-janne-4522-extedit web-josefine-och-janne-4542

Silverfluga från min duktiga vän Karolin Ohlsson, http://karolinohlsson.se/

web-josefine-och-janne-4568-extedit web-josefine-och-janne-4579-extedit web-josefine-och-janne-4613 web-josefine-och-janne-4696 web-josefine-och-janne-4711 web-josefine-och-janne-4770 web-josefine-och-janne-4773 web-josefine-och-janne-4788 web-josefine-och-janne-4839 web-josefine-och-janne-4959

Först hade vi glömt ringarna inne i huset och sen fick jag inte på Janne hans ring hahaha

web-josefine-och-janne-4997 web-josefine-och-janne-5187

Alla dessa bilder är tagna utav Johan Löf och vi är väldigt nöjda. 
http://johanlof.se/sv/home/

img_6656

img_6677

Dessa två bilder är mina egna, kanske syns :)

Veckan efter bröllopet åkte vi till Köpenhamn i några dagar. Varken jag eller Janne hade sett staden på riktigt innan så vi var väldigt nöjd med resan, vi fick dessutom ypperlig hjälp med boende och cyklar av våra fina vänner Mathias och Ida.

Jag har också gått och fyllt 30 sedan sist… lite jobbigt men jag försöker att inte tänka så mycket på det :) Presenten av Janne blev en resa till Rom, och vilken resa sen!!! 20 grader i skuggan och inte ett moln, fick dessutom känna på hur en riktigt jordbävning känns, lite läskigt dock.

img_6919Klicka upp bilden och kolla in Jannes skalle hahaha
 img_6993 img_6985Colosseum
img_6972 Forum Romanumimg_6967 img_6940 img_6939 Spanska trappanimg_6929 Fontana Di Trevi
img_6995 St Peterplatsenimg_6999img_7017 På väg upp i kupolen på St Peterskyrkan.img_7009 img_7005St Peterskyrkan
img_7029Utsikt från kupolen på kyrkan
img_2432 img_2438Åker aldrig någonstans utan träningskläder...

Kort summering alltså, två fantastiska resor och ett fantastiskt bröllop.

Okej, med perspektiv på allt så har mitt liv egentligen varit allt annat än miserabelt, mitt idrottsliv har som sagt varit tungttungttungt, men detta verkar ääääntligen vända. I veckan sprang jag intervaller med Järlatjejerna och hängde nästan på (??!!). Jag har känt att det har lossnat lite men visste bara inte hur mycket. Försökte behålla känslan när jag sprang intervaller på löpbandet idag, 5 x 1000 m fart 4.00, 3.45, 3.38, 3.30 och 3.20. Efter träningen har jag heller inte varit så slut som jag har kunnat vara tidigare efter intervallträningar, det känns som att vinden har vänt, nu blåser det medvind!! :)

/ Josefine (Heikka numer)

Venlojen viesti/Venla kavlen

Sori Suomalaiset, mä en jaksa kirjoittaa suomeksi :P

Tänkte skriva några ord om årets Venla… Efter fjolårets andraplacering visste vi att vi hade riktigt goda chanser på en topplacering, nervöst såklart, men också peppande. Vi kom till Finland redan på tisdagen och körde under veckan träningar i relevant terräng. Min fysiska form är inte på topp, men ändå tillräckligt bra för att springa och inte tappa allt för mycket. På tävlingsdagen var jag väldigt nervös, jag tror att alla i laget var nervösa för pladdret under veckan hade bytts ut mot tystnad. Väderleksprognosen lovade regn, men vi hade aldrig kunnat ana hur mycket regn det egentligen skulle komma :)

Galina sprang första sträckan för oss, som vanligt inledde hon stabilt och säkert utan större misstag. Hon växlade cirka 33 sekunder från täten. Sara fortsatte och sprang även hon väldigt stabilt, hon var uppe i ledning ett tag och växlade som 4:a 1.07 efter täten. Då var det sedan dags för min tur. På väg till startpunkten var man helt totalt genomblöt. Grönområdet till ettan gjorde sedan att man fullständigt dröp, men lite härligt också att springa i ett vattenbad. Jag sprang rätt långsamt men stabilt till både ettan tvåan och trean, förutom att jag såg MS Parma till ettan så såg jag absolut ingen person ifrån min sträcka. Jag tänkte inte så mycket på det då, gjorde en 30 sekunders miss till 4:an och bar sedan iväg mot femman. På väg mot femman ser jag sedan kameramännen stå redo, när jag närmar mig börjar de dessutom att följa efter mig med kameran. Jag kommer ihåg att jag tänkte “vad konstigt att de följer efter mig och inte täten”. Jag tog min kontroll och fortsatte sedan mot sexan, då började ett ljus gå upp för mig “jag kanske är täten”. Det var helt tyst runt omkring mig och jag bekräftade för mig själv att jag faktiskt var i tät. Jag tog sexan och sjuan bra men på väg till åttan började jag springa osäkert in mot kontrollen och hörde lite knak i skogen, kollade för första gången bakom mig och ser Halden med Anni-Maija Fincke, Lina Strand för GMOK och Sofia Haajanen för Pohjantähti närma sig. Det blir farthöjning när de kommer ikapp och jag försöker hänga på, men jag är inte lika bra fysiskt som dem för tillfället. Hänger med till 10:an men sen dras det ut mer och mer. Jag växlar till slut 42 sekunder ifrån täten och är allt som allt nöjd med min sträcka med tanke på min struliga säsong hittills. När jag kollade på TV-sändning i efterhand har jag blivit rätt dissad av kommentatorerna, så även om jag själv är nöjd så verkar mitt lopp utåt sett inte varit något att hänga i julgranen.

Natalia sprang sista för oss, vi litar på hennes förmåga eftersom hon gång på gång har visat sådan styrka på stafetter och individuellt. Hon inledde bra och var vid varvningen tillsammans med Halden och endast 19 sekunder efter Pohjantähti och Marika Teini som ledde. Tyvärr tog det slut på det roliga då Natalia gjorde en 3,5 minuts bom på en kontroll, hon var så nära flera gånger men fick inte kontrollen. Efter detta blev det några fler missar innan hon kom i mål och vi slutade på 6:e plats. Klart vi satsade på seger, och vi visade att vi var väldigt nära i år igen, men 6:a är också bra.

Pappa har summerat 10-mila och Venla 2015 och 2016 (platssiffrorna i parentes) och då fick han fram följande siffror;
1. AÖOK – 22 (2,6,8,6)
2. Domnarvet – 27 (1,20,1,5)
3. Lidingö – 28 (10,8,6,4)
4. Halden – 30 (8,1,13,8)
5. Tampereen Pyrintö – 31 (6,2,9,14)
6. Järla – 33 (3,19,2,9)
7. Koovee – 34 (13,4,10,7)

Man kan i alla fall säga att vi är stabila :)

Bjuder också på lite bilder.

IMG_6339

På Arlanda innan flyget gick till Helsingfors.

IMG_6347

Ett måste när man är i Finland, "Bonuspannu" från ABC.

IMG_6348

Ny lagmedlem, Galfine.

IMG_6349

Och en till i laget Saralia.

IMG_6351

Vårt boende "Rajamaja" som betyder gränskoja. Kanske för att huset låg 1,5 km från
ryska gränsen :)

IMG_6352 IMG_6354 IMG_6355 IMG_6358

Firade med mat på restaurang dagen innan Venla.
 IMG_6362 Naglarna var målade och vi var redo. 
 IMG_6385
Vi blev sexa, men vi grät inte för det, vi fick ju ändå en portabel högtalare i pris och
en väldigt härlig vecka tillsammans :)

Sprint SM

Ibland går det ner, ibland upp och sedan rätt snabbt ner igen. Det är väl egentligen min summering av senaste tiden, men ni ska få en mer ingående förklaring också.

Veckan efter 10-mila kände jag mig stark, för första gången på väldigt länge. Skönt att få in en bra träningsvecka där. Janne blev sjuk efter 10-mila och tyvärr är det svårt att hålla sig frisk när ens sambo blir sjuk. Jag höll mig frisk och i form en vecka och sedan blev jag också sjuk. Jag hade några dagar med feber, ont i halsen, hosta och allmänt hängig. Samma tid hade jag dessutom extremt mycket på jobbet och hade inte möjlighet att vara sjuk och bara vila utan jag var tvungen att jobba hemifrån hela tiden. Förra söndagen kom jag dock igång igen med träningen och sprang fort första gången på Stockholm City cup i onsdags. På kvällen och natten sedan fick jag extremt mycket hosta så det är något som fortfarande ligger och lurar. Det känns helt klart att jag har varit sjuk, men som tur är så är i alla fall formen bättre än vad den var i våras.

Helgen som gick var det sprint SM. Jag har inte haft så höga förhoppningar på sprint eftersom jag inte har sprungit intervaller på hårt underlag på hela vintern pga mitt lår, och dessutom har jag inte tränat sprintteknik. Jag och Sara åkte ner till Ronneby för att få bra träning, och det fick vi också. Kvalet i lördags gick bra tycker jag, kände att jag hade mer att ge fysiskt så det var en bra känsla. Finalen igår var tyvärr raka motsatsen. Kände direkt på uppvärmingen att det skulle bli en tung dag fysiskt, men jag försökte kämpa på. Tyvärr kom det en väldigt stor bom dessutom och jag var helt “out of the game”. Tråkigt, men bra träning i alla fall. Det som kanske är mest tråkigt är att konstatera att jag inte riktigt orkar tävla två dagar i rad pga min alltför struliga bakgrund. Jag hoppas att det ska släppa mer och mer och att jag i sommar/höst ska klara fler tävlingar i rad. Nu till helgen väntar VM-tester, så håll tummarna :)

Jag bjuder på lite bilder från helgen.

IMG_6259 IMG_6263 IMG_6265

Vädret kunde man i alla fall inte klaga på.

IMG_6268 IMG_6270

Alla dessa bilder på planteringarna är tagna ifrån Ronneby Brunnspark, 
helt fantastiskt vackert!

IMG_6283

Glömde också nämna att vårt flyg hem var 3,5 timme försenat. Jag och Sara fördrev
tiden genom att kolla på Suits på datorn och spana in flygplatsens toalettkonst.

IMG_6284

10-mila!!!

Den här “never ending story” med min dåliga form har fortsatt i vanlig ordning. Som grädde på moset fick jag dessutom matförgiftning för ett par veckor sedan och låg helt däckad i två dagar. Jag tror, och hoppas, verkligen att detta var botten. På Swedish League förra helgen gick jag okej på lördagen med tanke på formen och kom 14:e. På söndagens jaktstart startade jag som 17:e men kände direkt att något inte riktigt stod rätt till. Vid sjätte kontrollen fick jag andnöd och i fick i princip ingen luft. Det var bara att sätta sig ner på en sten och försöka få ordning på andningen igen, efter detta kändes det inte som så stor anledning att fortsätta loppet och jag fick lunka hemåt. Detta hände alltså för en vecka sedan….

Efter Swedish League har jag och mina lagkamrater i Alfta varit i Alfta på ett litet uppladdningsläger inför 10-mila. Det har varit mycket trevligt och bra träningar som klubben hade ordnat. Jag har hela tiden bett till högre makter för lite regn (förlåt alla andra som var på 10-mila:))…. och på fredagen besannades mina böner. Regn och snö damp ner och passet i fredags var det lättaste jag känt på länge! Helt otroligt vad lite regn kan göra under för formen. Jag kände inte alls av min allergi och känslan av att springa på riktigt var underbar.

IMG_6163

Så här såg det ut mellan Alfta och Falun i fredags :)

Igår sprang vi alltså 10-mila i Falun. Vår laguppställning var Galina Vinogradova, jag, Sara Eskilsson, Ylva Kindlundh och Natalia Vinogradova. Jag har både sett fram emot 10-mila, men också fruktat tävlingen när jag vet hur min vår har sett ut. När man springer i ett lag är det ju fler som kan bli besvikna över en misslyckad insats än bara en själv. Jag var väldigt nervös innan start, även om uppvärmingen kändes helt okej. Galina skötte sig utmärkt och skickade ut mig på andra sträckan som 8:a cirka 40 sekunder från täten. Jag kom in i loppet bra och ledde helt plötsligt vid första radion det var en väldigt märklig känsla att springa 10-mila och inte se en enda medtävlande i skogen. Jag fortsatte sedan stabilt och kom ihop med andra tjejer på de gemensamma kontrollerna. Sedan kom dock bommen… Jag tyckte att jag hade koll, men tydligen inte. Jag kom alldeles för långt ner i sluttningen och la över en minuts bom. På GPS:en måste det ha sett konstigt ut för jag sprang över en stig utan att märka det, till mitt försvar var det en myr där jag korsade stigen så den syntes inte alls. Förbannad blev jag när jag såg hur flera lag passerade mig. Krafterna började tyvärr att tryta lite där och jag fick slita hem mot mål. Dessvärre tog jag dessutom ett dåligt vägval på slutet och växlade ut Sara på tredje 2.50 efter täten. Jag har blandade känslor över mitt lopp, glad över att kroppen svarade igen men förbannad över min miss! Sara och Ylva sprang sedan väldigt stabila och bra lopp och Natalia skickades ut cirka 6.30 från täten på sista sträckan, som 11:e lag. Det var en nervös väntan framför storbildsskärmen men Natalia skötte sig ypperligt och tog in mycket tid på täten plus att hon spurtade förbi flera lag. Vi slutade på 6:e plats och vi är verkligen superglada för vår placering! Härligt jobbat tjejer!

IMG_6172 IMG_6182 IMG_6188

Laget i löpordning, från vänster till höger. Vad grymma vi är!!

Tävlingsmisären fortsätter…

Jag har bestämt mig för att fortsätta att tävla trots att min kropp är på allt annat än topp. Jag har funderat rätt mycket på varför det inte fungerar. Jag har haft samma känsla i kroppen varenda vår, förutom ifjol. Ifjol gick det väldigt bra på våra tester på Swedish League i Dalarna, dessa tester låg därmed mer norrut än vad tävlingarna brukar ligga den tiden på säsongen. Jag minns också att det var snöblandat regn när långdistansen, som jag vann, avgjordes. Veckan efter fick jag borrelia och sedan var resten av våren och sommaren rätt förstörda pga detta, och kanske även allergi. Min slutsats är därför att det måste vara allergin (som jag också tidigare vårar har trott) som är boven. Även om detta inte är bevisat så känns det bättre för mig att “skylla” på något när jag helt oförklarligt är ur form, trots stigande formkurva efter jul. Tyvärr är det så att detta påverkar hela min satsning mot landslaget väldigt negativt, är man inte med i topp på våren kommer man såklart inte med på internationella tävlingar under våren heller, och stora delar av den internationella säsongen går bort. Rätt motivationssänkande för min satsning…

Vad kan jag då göra? Jo, min plan är därför att försöka påverka det jag kan påverka, nämligen tekniken. Inte det enklaste med #betongben, men jag har gjort ett försök på några tävlingar sedan sist. För två helger sedan sprang vi (Sara, Ylva K och jag) Stigtomtakavlen. Både jag och Sara letar formen, men Ylva sprang som en gasell och vi slutade 7:a. Helgen som gick sprang jag Swedish League i Göteborg och det var brutalt på alla sätt. På gårdagens medeldistans hade jag haft mer nytta av en machete än kompassen tror jag. 21:a och 20:e slutade jag på helgens tävlingar, och det är helt enkelt så bra (läs långsam) som jag är just nu. Det bästa med helgen var att få bo hemma hos gullhönan Lina Strand där det har bakats, fnissats och ätits choklad/kolasås med glass och maränger! Nu siktar jag vidare mot helgens tävlingar, i Järlas regi, med utlovad drömterräng. Känn ingen press Järla, men jag hoppas ni håller vad ni lovar :D Jag hoppas att mitt tävlande kan vara en bra grund för att komma i form till kommande mål – 10-mila, VM-tester och Venla!

IMG_6073

Här sitter då gullhönan Lina och myser under körsbärsträdet. Hon var inte så nöjd
med bilden så jag sa att jag inte skulle publicera den, så sorry för det, men du 
ser ju så gullig ut :)


Tävlingspremiär

Förra helgen stod jag på startlinjen igen sedan februari. Det var skönt att få en mindre tävling innan helgens större och “viktigare” tävlingar. Gjorde några bommar, men det var bra att få tävlingen gjord i alla fall.

I torsdags åkte jag och Sara ner till Skåne och Brösarp för helgens Swedish League. I fredags hade vi observationstävling medeldistans för EM och världscup. Jag både bommade och kände mig i riktigt dålig form. Sprinten igår lördag kändes kanske något bättre, men även där gjorde jag en stor bom. Idag på långdistansen kände jag direkt att kroppen inte svarade. Jag bestämde mig för att försöka ta mig runt utan några större misstag. Jag bommade kanske totalt 1,5 minut, men tappade 13 minuter på vinnaren, så det var rätt tydligt att jag inte hade någonting där att göra. Jag var i princip inte alls andfådd under loppet men mina benmuskler skrek av mjölksyra, helt matt liksom! Jag blev dessutom sämre i mitt baksida lår efter tävlingarna, så istället för läger i Skåne, sitter jag i bilen på väg hem.

Vad ska jag då skylla på att jag inte har hittat min form till denna viktiga helg? Ärligt talat vet jag inte… Jag har haft strul med lår osv, men inget värre än vanligt. Låret har krånglat i 2,5 år nu, men på senare tid börjat bli bättre. I vintras hade jag 2 månader med riktigt dålig träning pga stress… detta borde dock inte påverka min form nu… Jag har inget svar, men det är väldigt tydligt att min kropp inte ville hänga med!

Oavsett så har vi en trevlig biltur hem jag och Sara. Vi sjunger loss rejält, både falskt och högt. Några favoriter som är sjungna;

Bonnie Tyler – Total eclipse of the heart, Sia – Titanium, Queen – Fat bottom girls, Meat loaf – Dead ringer for love, Jason Derulo – I want you to want me och Celiné Dion – It´s all coming back to me.

Jag ger er lite bilder också, nu ska jag hem och leta formen, kanske börjar med bakformen för den vet jag i alla fall vart den är…

IMG_6005 IMG_6007 IMG_6020

Körde jogg på beachen när vi kom fram, vackert!

IMG_6022

Jag har krigat mot buskar.

IMG_6023 IMG_6024 IMG_6025

Bilder från vårt vandrarhem/hotell. Riktigt mysigt och bra frulle. De hade gått lös
lite på 60-talsinredningen. Höll på att skita knäck varje gång man gick förbi repan
dock......

/ Josefine

 

 

Världens bästa landslag

Veckan som gick var vi på VM-läger i Strömstad. Jag har varit där några gånger för träning nu och börjar känna igen kartorna en del. Däremot så är det fortfarande lika klurigt att navigera i den svårforcerade Strömstadsterrängen. Det är väldigt knixigt och långsam mark som gör att man hela tiden kommer ur löprytmen och får kämpa som ett djur för att ta sig från A till B. På grund av brantkanterna som skär sönder terrängen får man dessutom runda emellanåt och det svåraste med terrängen är att hitta de få ställen där man verkligen kan ta sig uppför eller nedför brantkanterna. Kommer man under 10 minuter per kilometer (på de flesta utav träningskartorna) så måste man vara nöjd med sitt race (det säger rätt mycket om hur tufft och tunglöpt det verkligen är). Veckan innan vi åkte kände jag att min vad/hälsena var ansträngd efter några träningar. Jag tänkte inte så mycket på det utan försökte stretcha och varva med alternativ träning. Det gick bra till en början på lägret, men efter tre tunga orienteringsträningar fick jag ont. Då gjorde det till och med ont när jag gick, så jag bestämde mig för att korta ner lägret och dessutom köra mer alternativ träning på plats. Självklart tråkigt att det blev kortare läger än tänkt, men hellre det än att jag verkligen får ont en längre tid framöver. Efter ett par dagar hemma nu och bara alternativ träning så känner jag inget alls i senan/vaden och ska försöka springa något i veckan för att känna hur det känns.

Jag fick i alla fall med mig flera positiva saker ifrån lägret;

  • En bra uppföljningsträning av Håkan Carlsson där jag orienterade smooth och fick bra tips inför säsongen.
  • Skönt häng med mina fina vänner (som vanligt med #världensbästalandslag)
  • En recap på “All the single ladies” – dansen, alla steg kom tillbaka snabbt, så jag tror att jag, Maria och Sara egentligen heter Knowles i efternamn.
  • Somnade i en bubbelpool på Strömstads spa efter ett träningspass i deras gym, helt okej.
  • Sol (say no more).
  • Vatten
  • Sprintade på riktigt för första gången sedan oktober typ (tack hamstrings för att du lät mig springa fort på hårt underlag igen).

Avslutar med några fina bilder :)

IMG_5948 IMG_5950 IMG_5953

Godnatt kamrater

/Josefine

Spanska kartor!

Då har jag varit hemma i några dagar från Spanien. Lägret var toppenbra med bästa tänkbara sällskap (tack till Sara och Galina men också till Järla som lät oss följa med på några träningar:)) Jag lyckades springa alla pass som planerat och mitt baksida lår (som har spökat i över två års tid) verkar äntligen vara på bättringsvägen. Min form fysiskt blev också bättre och bättre under veckan, mest orienteringen som har varit ringrostig och väldigt osäker så det måste jag nu jobba mycket på.

Det märks rätt tydligt att det inte är lika strikta regler gällande tävlingar i Spanien som det är i Sverige. De hade fått WRE (världsranking) på två tävlingar, en långdistans masstart och en medeldistans jaktstart. WRE på två tävlingar, men ingen med individuell start, konstigt! Till saken hör också att andra helgen var medeldistansen jaktstart på söndagen, jag och Sara skulle inte hinna vara med i jaktstarten pga vårt flyg så vi försökte få hela damstarten flyttad till tidigare på morgonen, men det gick inte arrangören med på. Jag och Sara fick därför springa samma bana med med individuell start tidigare på morgonen, det var den individuella tiden som räknades i medeldistansen. Världsrankingresultatet är därmed baserad på två olika tävlingar kan man säga, individuell start för två personer och jaktstart för resten, rättvist? – Nja, sådär! Vi är i alla fall glada att vi fick springa, roligt och livsfarligt var det :)

Här kommer veckans tävlingsbanor, enjoy!

IMG_5912

Långdistans masstart, 5 minuters bom i början, sedan gick det bättre, dog vid 
varvningen, men lyckades ändå pricka langningsflaskan i sopkorgen flera meter bort och 
fick enormt jubel från publiken.

IMG_5913

Sprint på kvällen efter långdistansen, jag joggade bara.

IMG_5914

Rolig medeldistans, hade huvudet under armen och gjorde många misstag, piggare kropp än långdistansen.

IMG_5915

Ser nu att jag har klippt bort några kontroller, jaja.. En tuff långdistans på samma 
karta som världscupen här 2014. Gjorde stora missar i början, blev ikappsprungen av 
Saila Kinni, orkade hänga med till målet så jag är nöjd :)

IMG_5916

Mjölksyrachock till ettan och tvåan, var trött men staplade runt utan några större 
misstag. Om jag är snabb efter tre månader utan löpintervaller? - NEJ!

IMG_5917

Världsranking medel jaktstart (förutom för två stycken), ett överraskande skalbyte på 
slutet av banan (från 1:10 000 till 1:4000), visste inte om jag skulle skratta eller 
gråta. Livsfarliga raviner och väldigt roligt!

Två tävlingshelger i rad – men i olika sporter

Jag bestämde i början på skidorienteringssäsongen att jag i alla fall skulle åka en tävlingshelg i skidorientering och valet föll på SM medeldistans masstart och stafett i Älvdalen. Onsdagen innan tävlingarna brummade jag upp till Mora för att hetsträna lite skidor. Jag bodde bra hos Henrik och Tin och hann också med att kolla lite hoppträning (med hästar). Kroppen känner av att jag inte har tränat skidor, men jag överlevde. För er som aldrig har varit otränad i skidmusklerna så kan jag berätta att hela kroppen liksom “dör” men blir matt och trött, men jag kan inte riktigt säga var man blir trött någonstans. Oavsett, på masstarten började jag tekniskt bra och låg tvåa efter Tove efter ungefär halva bana. Tyvärr kanske jag tänkte för mycket på att “ta i” för sedan kom en rejäl bom på ungefär en minut och vips så blev jag femma i mål. Dagen efter var det stafett och jag körde tillsammans med Bente Rost. Både Bente och jag gjort bra lopp och vi slutade på silverplats efter Tove och Hana som körde i Alftas förstalag. Dubbelt för Alfta alltså!

IMG_5829 Taggade inför lången

Jag har nu stängt in skidorna i förrådet och åkt mer söderut, närmare bestämt Spanien och El Palmar. Helgen som gick hade vi tävlingar här nere. Det började i lördags med en tuff långdistans, masstart på 10 km. Jag är inte i bra form så det blev verkligen en utmaning. Jag tog mig runt och kom i mål långt efter segraren, men bara 1.10 efter andraplatsen.

IMG_5835

15 minuter innan första masstarten för dagen hade spanjorerna en genomgång på hur 
masstart gick till, en snubbe pratade på spanska i en megafon och fick hjälp av några 
andra snubbar att demonstrera spektaklet. Det hela avslutades med en rejäl applåd och 
massor med visslingar från publiken. Jag älskar Spanien :)

Efter tävlingen fick jag väldigt mycket problem med magen, tanken var att springa en sprinttävling på kvällen men jag fick bara jogga runt. Dagen efter var det en teknisk medeldistans. Det kändes lite bättre i kroppen än på lången, men tyvärr bommade jag som en vilsen nybörjare.  IMG_5837 IMG_5847

Lite naturbilder, inte så varmt, men fint!

IMG_5858

Så här kan man se ut om benen efter en tävling i spansk skog. Ni får också ta med er 
att i varje röd prick sitter en liten tagg....

IMG_5860

Två förvirrade spettor på Zumba-class.

Idag har vi vilat från löpningen och istället besökt ett gym nära vår lägenhet. Riktigt fräscht och fint och trevlig personal. Jag har läst spanska i skolan och det var nog tur eftersom personalen inte pratade engelska (även om de förstod engelska). Tjejerna som jobbade där pratade spanska till mig, jag försökte förstå och sedan pratade jag engelska tillbaka och de försökte förstå mig. Det blev ett längre pass där på förmiddagen och nu på kvällen gick jag och Sara på Zumba. Jäklar vilket drag det är på spansk Zumba!!!!

/Josefine